Ländryggssmärta och ryggskott
Smärta i ländryggen är ett vanligt besvär som kan uppstå plötsligt eller utvecklas över tid. Cirka 90 procent av fallen klassificeras som ospecifik ländryggssmärta, där ingen tydlig sjukdom eller skada kan identifieras. Besvären är ofta förknippade med muskelspänningar och belastning på ryggens leder och omkringliggande vävnader.
Från symtom till behandling
Vanliga symtom
- Plötslig smärta och stelhet i ländryggen, ofta kallad ryggskott
- Molande eller värkande smärta efter belastning, lyft eller långvarigt sittande
- Svårt att böja, sträcka eller rotera ryggen
- Muskelspänning eller krampkänsla i ländrygg och säte
- Smärta som strålar mot säte, ljumske och lår
- Stickningar, domningar eller svaghet i benet vid nervpåverkan, så kallad ischias eller radikulär smärta
- Besvär som påverkas av gång, sittande, hosta, nysning eller vissa rörelser
Tänkbara orsaker
- Mekanisk eller ospecifik ländryggssmärta från muskler, leder, diskar och omkringliggande vävnader
- Muskelspänning eller skyddande kramp efter överbelastning eller ovana rörelser
- Facettleds- eller bäckenrelaterad smärta
- Diskrelaterad smärta eller diskbråck
- Nervrotspåverkan med ischias, domningar eller svaghet
- Spinal stenos, där besvären ofta förvärras vid gång och lindras när man böjer sig framåt
- Smärta från höft, sacroiliacaleder eller andra närliggande strukturer
Bedömning och behandling
Undersökningen kan bestå av en bedömning av hållning, gångmönster och rörlighet i ländrygg, bäcken och höft. Vid behov undersöks även nervfunktionen genom tester av muskelstyrka, reflexer och känsel. Om smärtan strålar ut i benet görs ytterligare tester för att bedöma om en nervrot kan vara påverkad.
Behandlingen anpassas efter vad undersökningen visar och består främst av ledjustering, ledmobilisering och manuell behandling av muskler i och omkring ländrygg och bäcken. Behandlingen kan kompletteras med individuellt anpassade övningar samt råd om rörelse, belastning och gradvis återgång till normal aktivitet.
Vid ospecifik ländryggssmärta behövs vanligtvis inte röntgen eller magnetkamera om undersökningen inte visar tecken på en bakomliggande sjukdom eller skada.